Den nationella strategin för hållbar utveckling har som vision att trygga välfärden på det nationella och globala planet inom ramen för naturens bärkraft. Målet är att skapa en hållbar välfärd i ett tryggt och pluralistiskt samhälle som främjar delaktighet och där alla bär ansvar för miljön. Visionen styr verksamheten såväl inom den närmaste framtiden som på längre sikt, vilket hjälper olika aktörer att fatta beslut i enlighet med en hållbar utveckling. Utgångspunkten är att strategins viktigaste riktlinjer skall utgöra en grund när regerings- eller politikprogram utarbetas. Målen sträcker sig över generationerna, dvs. fram till ca år 2030. För Finlands del hänger de viktigaste utvecklingstrenderna och utmaningarna inom hållbar utveckling samman med klimatförändringen, anpassningen till de snabba svängningarna i världsekonomin och den förändrade befolkningsstrukturen. Globalt sett gäller de viktigaste utmaningarna, vid sidan av klimatförändringen, den globala fattigdomen och ojämlikheten samt befolkningstillväxten. De globala utmaningarna får återverkningar också i Finland. En hållbar lösning på de nationella och globala utmaningarna förutsätter samtidiga och ömsesidigt stödjande politikinsatser på kort och lång sikt såväl på det nationella planet som inom EU och globalt. Enligt strategin skall samhället aktivt utvecklas så att Finland smidigt kan anpassa sig till en föränderlig global omvärld och en kulturell mångfald. För att klara sig i en föränderlig värld måste Finland i allt högre grad utvecklas till ett kunskaps- och innovationssamhälle, där landets starka sidor utnyttjas och utvecklas: utbildning och kunnande, teknologi, god förvaltning, jämlighet, hög nivå på miljöskyddet och hållbar användning av de egna naturresurserna. I den strategi och politik som syftar till hållbar utveckling stärks särskilt samhällets och medborgarnas innovationsförmåga och förmåga att hantera förändringar. De förnybara naturresurserna används till ekonomisk verksamhet och människornas välfärd på ett sådant sätt att de inte minskar utan förnyas från en generation till en annan. De icke-förnybara naturresurserna används så ekoeffektivt som möjligt. På så sätt äventyrar den nuvarande generationen inte kommande generationers möjligheter till ett gott liv i ett hållbart samhälle.