Elsa ligger sjuk i sin säng. Hon är trött och det kittlar om tårna. Hon orkar inte leka. Då får hon besök av någon som behöver hennes hjälp. Igelkotten för henne till grävlingen som har fått vassa piggar i sin bak. - Gråt inte, vi ska nog få bort dem, tröstar Elsa. Sen vill hon hem, men grävlingen har andra planer. Vi rör oss i feberdrömmens värld med dess egna villkor. Här finns segheten och oförmågan att rå på skeendena, allt i ett dovt men vackert landskap. Och så uppvaknandet i vanliga världen där Elsas bror Ivar väntar på att få leka. Maija Hurmes skimrande bilder i gouache och Anssi Hurmes lågmälda text ackompanjerar varandra i ett sparsmakat och vilsamt berättande.