”Mamma älskar att vara på landet. Hon älskar havet. Hon älskar vinden. Hon älskar skogen. 'I morgon kan du bygga en koja!' säger mamma. Men jag säger ingenting. För jag är rädd. För havet. För vinden. För skogen. På landet kissar vi i skogen.” Lena Frölander-Ulfs illustrationer i skrapkartong och akvarell lyser upp mörkret. Hennes skog myllrar av liv, och en liten människa som behöver kissa kan råka på allt möjligt: granen som behöver hjälp med att flytta på yxan, Näcken Nilsson som gråter eller ett gäng stressade eldflugor.Den lilla människans steg är först trevande, men blir allt säkrare. Ett bergstroll kan få några lugnande ord och man kan bli vän med skogen.En bok för alla som någon gång har kissat i en mörk skog. Boken har översatts till finska som Minä, muru ja metsä på Kustantamo S&S.